En molnfri natt när månen går upp

2013-03-15 0 kommentarer

Någon gång ska jag börja kvällen, eller ännu bättre fortsätt dagen på Port Charlotte Hotel. Sedan ska jag gå ner till piren, beundra månen som stiger upp över Lochindaals lugna vatten, slå mig ner på piren och dingla med fötterna medan jag sippar på en wee dram Bruichladdich. För säkerhets skull ska jag se till att ha hela flaskan med mig. Om kvällen är skön blir man nog lätt kvar. Tanken är inte min från början utan Joanne Browns förslag på min fråga om vilket speciellt ställe på Islay som man ska inta sin Bruichladdich. Lite underförstått så var det 16-åringen som började säljas på Systembolaget den 1 mars som vi menade men säkerligen går det bra med någon av alla de andra varianterna. Jag träffade Joanne Brown i Skövde mitt i hennes mini-lanseringsturne i Sverige för Laddie 16. Köping på måndagen, Skövde tisdag kväll och så Trollhättan på onsdagskvällen men innan dess utbildning av barpersonal i Göteborg. Att vara i whiskybranchen kan vara ett nog så trevligt arbete men nog innebär det mycket resande om man arbetar på försäljningssidan.

Joanne är född och uppvuxen på Islay men bor numera i Glasgow där Bruichladdich har sitt försäljningskontor. Under sin uppväxt var varken det då tysta Bruichladdich eller något av de andra destillerierna någon större del av hennes vardag. Hon kommer ihåg sin första skolutflykt i småskolan, den gick till Bowmore och man besökte bland annat destilleriet. Sedan dröjde det till hon var nitton innan hon åter igen gjorde ett besök. Hon ler igenkännande när jag hävdar att Diageo säljer mera Smirnoff till sina anställda än vad de säljer whisky. ”Maltwhisky är för dyrt för att dricka till vardags på puben. Min far och hans vänner väljer alltid någon billigare blend och vi Islaybor gillar vår Smirnoff, speciellt blandat med annat”
Joanne är Comercial Manager med ansvar för de kalla länderna som hon kallar det. Canada, Norge, Sverige, Finland och Danmark. Hälften av tiden får hon vara brand ambassador och åka runt, hålla provningar, utbilda barpersonal samt träffa leverantörer. Andra halvan av hennes arbete är traditionellt vanligt säljarbete. Hålla reda på orderingångar och orderutgång, prata i telefon, förklara för folk varför de inte kan få mera Bruichladdich eller mera troligt Octomore. Reda problem som att en hel pall Laddie 16 har packats i fel rör eller andra små detaljer. Med sina 750 000 liter om året i dagsläget så kan inte alla få precis så mycket som de vill ha, speciellt inte av den rökiga produktionen från destilleriet. Strategisk viktiga marknader som Stor Britannien, Frankrike, Taiwan får mest medan prioriterade marknader som Sverige får lite mindre. ”Det är en ständig brist på Octomore” säger Dragan Korolija från Bibendum. ”Jag skulle lätt kunna sälja det tiodubbla om jag hade hemma” Denna brist vill nya ägaren Rémy råda bot på och planerar att dubbla årsproduktionen. Detta sker genom att man går över till dygnet runt skift fem dagar i veckan. Ett tredje lagerhus håller på att byggas och det fjärde är redan i planeringsstadiet. Så nog märks det att man har fått nya ägare även om man inte kommer överge sin lite egensinniga och rebelliska inställning i första taget utan vi kan nog förvänta oss fortsatt nya innovativa buteljeringar från Islays svarta får.

Hur smakade Laddie Sixteen?

Utseende: Bärnsten, långsamma tårar

Doft: Här målas det med breda sötaktiga drag av vanilj, maltig och blommigt. Lite gröna äpplen och en sniff av toffe.

Smak: Ganska ekig, nötig, kryddig. De gröna äpplerna övergår i mera mogna torkade frukter. Mjuk och fyllig whisky. Stilren och typisk Bruichladdich.

Eftersmak: Nötigheten vandrar över mot mandelmassa. Lite torrare avslut, mera ek, lite citrusskal och vi får en sista dos fruktighet innan den försvinner.

Poäng: 82

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Jenz Rönnow

Grundare av whiskyforum och passionerad whiskyälskare. Startade whiskyforum våren 2004. Mottagare av Gordon & McPhail Scholarship 2010.