En resa till magiska Islay i Spirou och Tintins fotspår

2011-11-25 0 kommentarer

Det finns stunder då de idealbilder man som barn hade av olika länder vaknar till liv och genom resande väcker barndomens syn på världen. Mina äventyrshjältar såsom Spirou och Tintin bidrog till att bygga på denna värld.

Mitt första besök på den skotska ön Islay på Skottlands västkust fick mig att förstå att dessa romantiserade platser existerar. Här fick jag möta ett Skottland där jag nästan kunde se sedelförfalskarna i Tintins ”Den Svarta Ön”, gömma sig bland klipporna för att sedan obemärkt sätta sig i det mörkaste hörnet på The Kiltoch Arms medan lokalbefolkningen berättade skrönor om mystiska ljud som sveper in från havet. På Islay finner man det romantiska Skottland jag tidigare bara mött i min fantasi, och för en som inget hellre vill än att besöka genuina och unika platser så är detta en resmål som är en resa både framåt och bakåt i tid.

En plats kan smaka, kännas, ses, och höras, men framför allt doftas på. Det är Islay jag talar om, den lilla ö med 3500 invånare på Skottlands västkust. Ön med även åtta whiskydestillerier, whisky rökt som man inte gör på någon annan plats i världen. Nu förstår ni att platsen doftar. Islay är fylld med torv, den bryts och används sedan till att röka den malt som ska komma att användas till några av whiskyvärldens högst rankade destillerier. Det röks framför allt på mälteriet i Port Ellen, den lilla by som ligger vid det södra färjelägret. Ofta är just detta den plats man först besöker på Islay, där färjan från Kennacraig på fastlandet i normala fall lägger till.
Vågor som spelar med de små stenar som ligger på några av stränderna skapar havets egen symfoni i en takt som snabbt tar ned en stressad storstadsbo till en avkopplande puls. Ibland måste man tillåta sig själv att få gå på tomgång. Ibland måste trafikljud och asfalt få ersättas av små fiskarbostäder och upptrampade stigar. Och då har vi ännu inte nått fram till ljudet av alla fåglar som lockar massor av ornitologer till ön, eller till destillerierna och pubarna för att låta våra smaklökar få möta stora konstnärer, fatlagrade skönheter fyllda av sälta, tång, fruktighet och massor av rök, bland alla övriga smaker som skulle kunna fylla ett helt reportage.

På Islay fylls du av en tid som mäts i fatlagring och av fåglars skrik där de talar om vems territorium du befinner dig på. Allt vackert göms dock inte i mörka fat under decennier på Islay, jag lovar att även din kamera och din syn kommer att få sitt, du befinner dig här på en ö skapad för konsten.

Det finns minst åtta anledningar till att besöka Islay, de heter Caol Ila, Bunnahabhain, Kilchoman, Bruichladdich, Bowmore, Laphroaig, Lagavulin och Ardbeg. Ön är inte stor så på ett par dagar tar man sig lätt runt till samtliga destillerier. Bowmore, huvudstaden på ön vilken ligger i mitten och givetvis måste besökas. Här finns butik med bra utbud av maltwhisky och swimmingpool för den som önskar ett dopp i vatten uppvärmt av destilleriet Bowmore.
Under sin rundresa kan man även besöka pubar med utmärkelser som några av de bästa i Storbritannien, restauranger i världsklass och boende i naturnära miljöer man inte är bortskämd med. För den som har en dag över kan man gärna ta en tur över till grannön Jura, ligger endast fem minuter med färja från Islays norra färjeläge Port Askaig. På Jura bodde för övrigt George Orwell när han skrev romanen 1984. Hans stuga finns fortfarande kvar men man får räkna med att promenera en par timmar för att komma dit.

Många svenskar besöker Islay varje år. De flesta whiskyentusiaster men att uppskatta vacker natur och vänliga människor räcker långt som skäl. Lycka mäts inte nödvändigtvis i promille, inte ens här. Att sedan få fira sin 40 årsdag på denna plats tillsammans med Pernilla, Saga och mina föräldrar, var verklig lycka. Vår Land Rover Defender gjorde ett bra jobb och förtjänar ett stort tack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Jenz Rönnow

Grundare av whiskyforum och passionerad whiskyälskare. Startade whiskyforum våren 2004. Mottagare av Gordon & McPhail Scholarship 2010.