Mera rök åt Svenska folket

Att vi gillar rökig whisky i Sverige är knappast en överraskning och det är ingen överraskning att whiskyproducenterna har koll på detta. Knockdhu har länge tuffat på med sin anCnoc 12-åring och sin 16-åring för att 2012 komma med en serie specialsläpp. Det handlade om några olika buteljeringar, utan åldersangivelse, där man lade mycket focus på Peter Arkles arbete med designen av etiketten. Serierna var främst tänkta för Travel Retail som jag uppfattade det även om jag tror att en del av dem kom på Systembolaget.

Nu går man åt andra hållet på flera vis och arbetar med utgåvor som inte kommer att släppas i Travel Retail och som dessutom skiljer sig markant från de vanliga buteljeringarna. Det handlar om Rutter, Flaughter och Tushker som alla tre i olika grad är rökiga. Den senare av de tre är vikt för den svenska marknaden och kommer inte att släppas i någon annan del av världen. 3600 flaskor lanseras via Systembolaget sedan den 2 maj och ytterligare knappa tusen till krogar, restauranger och pubar.

Historien bakom de tre varianterna är att någon smart person bestämde sig för att gömma undan lite av de fat med rökig whisky som Knockdhu sedan 2004 producerar för att tillfredsställa sitt behov av rökig whisky till sina blandwhiskies. För några år sedan ville man från destilleriets marknadssida få buteljera men då var det inte riktigt klart enligt Gordon Bruce men nu efter cirka tio år tyckte man att det var dags. De rökiga varianten från Knockdhu bygger på samma grundrecept som anCnoc. Liknande krossningsgrad, samma mäskning, samma jästid och samma körschema fast malten har ersatts med lite rökigare enligt Stephanie Bridge som är ansvarig för lanseringen av serien.

Rutter

Namnen kommer från tre olika verktyg som används för att skära torv. Rutter är en spadliknande sak med ett horn på ena sidan som ska användas för att dela isär torvblocken. Buteljerad vid 46% och med 11 ppm i flaskan. Inverhouse har på dessa flaskor mätt upp hur mycket fenoler som är kvar och anger på etiketten den slutliga halten. En trevlig detalj som aboslut inte säger allt men som är ett bra initiativ tycker jag.

Arom
Rökigheten finns där men är inte dominerande eller genomträngande. Efter en stunds lyftande trängs den bakåt i kön av tunga fruktiga aromer, nötig karaktär. Vanilj finns inte helt oväntat med i uppställningen men även svaga antydningar av sädighet

Smak
Fruktighetens finns där och man känner igen anCnocs eleganta kropp även om rökigheten ligger som ett dunbolster under allt. En lättare känsla över whisky än aromen viskade om.

Eftersmak
Det är mera tyngd i eftersmaken, rökigheten drar med sig lädersmaker, lite tobak och man noterar lite trä. Sammanfattningsvis, en bra whisky som känns väl sammanhållen och inte har några riktigt dåliga delar och med eftersmaken som topp.

Flaugther

Här har vi en blandning av olika amerikanska fat, en del är jungfruiserade men det finns 1st fill och 3rd fill med också. Även denna 46% och ppm-halten är 14,8

Arom
Jag vet inte vad i faten som ger Flaughter en mera jordiga, mineralig karaktär. Mycket av det mera elegant är borta och vi har en brötigare, kraftigare, era robust arom. Röken är mera framträdande och mera medicinal och sur ved aktig.

Smak
Här byggs kraften från röken upp mera, rostade mandlar, frukt finns kvar men känns mera kanderad. Enklare whisky med tydlig, rättfram rökighet. Fortfarande en tunn kropp men betydlig oljigare munkänsla.

Eftersmak
Lång med en tilltagande sötma i röken, tobak, läder även här. Summering: Mera robust, inte alls otrevlig men kanske för lite komplexitet. Skulle jag välja tar jag hellre Rutter

Tushkar

Tushkar är den typ av spade som jag känner igen från torvbrytning på den irländska landsbygden i början av 90-talet. Ett långsmalt spadblad med en knivliknande del i 90-gradersvinkel nedtill som används för att få loss rättblockaliknande torvkakor. Tushkar finns på Systembolaget (nr 40468, 449 kronor) sedan 2 maj och är framtagen exklusivt för den svenska marknaden. 15 ppm är ingen större skillnad mot Flaughters 14,8 så skillnaden i arom för hänvisas till att detta är lagrat på 1st fill bourbon rakt igenom.

Arom
Nu är vi tillbaka i hemmahamnen igen. Mycket fruktiga toner, honungsötma, lätt och fin rökighet som känns mera integrerande än dominerande. Bränt rostat bröd med citrusmarmelad liksom.

Smak
Mycket vanilj som samspelar med rökigheten. Den klart fylligaste whiskyn av de tre med en jordig karaktär på rökigheten. Kokos och rostade mandel men även lite mera flyktiga örtiga smaker. Både citrusfrukter och mera tyngre exotiska frukter som annanas och mango.

Eftersmak
Lång, värmande kryddig eftersmak, bara aningen läder, lite ek och en jordig rökighet som passar bra i Vallborgsmässoeldstider. Summering: Publikflörtande vaniljtirck så går hem bra enligt mig. Denna eller Rutter blir min favorit men när nu Rutter inte finns tillgänglig i Sverige så blir valet av favorit lätt.

Riktigt roligt med lite mera rökiga buteljeringar som hittar hit, som ger röksegmentet ytterligare lite djup och bredd. Är det bättre än ”orginalen” från Islay? Jämförelsen är lite meningslös, det är annorlunda och alltså är det bara att pröva själv. Islay kommer att vara Islay för lång tid framöver även om fastlandet börjar leverera.